30/6- 06

Jag skriver ingen i brist på annat....

Jag trodde inte att jag skulle bli ledsen, men ack så fel jag hade. Tårar rullade länge. Men tillsist somnade jag in i dimman. Dimma är vad det känns som just nu. Men det är en bra dimma. Den kommer snart att skingras och jag ser allt det där som jag vill ha. Är det inte så?

Ivilket fall så ska det bli ganska skönt. Bara vi 2 och våra små problem som vi har tillsammans. Mammas gullunge!

Inlines på och åka någon mil och glömma allt.

Varför försöker du snurra till allt i min hjärna?