Fem år och stor!

Tänkte göra jordens längsta inlägg idag! Och bara för min söta lilla kille! Som är stor som sjutton nu. Han är den jag älskar mest och den jag kommer att älska i hela mitt liv!

Började i november 2000. Något var fel. Jag kände det på mig. Något var annorlunda men jag kunde inte sätta Fingret på det. Jag tänkte att jag kanske bara var kär och galen. *ler* Livet flöt vidare men i slutet av december när jag fortfarande inte fått mens tog jag en sticka. Och den 29 december stod det klart att jag var med barn. Det var väldigt jobbigt i början. Mamma och pappa var inte glada om man säger så! Arga var nog bara förnamnet. De var inte värst. Alla människor som frågade vad faan jag tänkte med när blev med barn. Pensionärer på bussen kunde börja fråga ut mig hur jag skulle klara mig med ett litet barn och ingen inkomst. Som att de förutsatte att jag inte hade någon pappa till barnet. Flyttade i början av januari till Adde. Började spy första dagen på bussen påväg till skolan. Det tog inte länge tills alla kom på hur det var. Spydde 3 gånger varje dag till sommaren. Slutade äta frukost innan så det kom bara skum på morgonen *ryser* Mina klasskamrater hatade nog mig ett tag! Men men.. Framåt sommaren var jag runt och go. Förlovade mig i Juni och Vi var lyckliga inbillar jag mig såhär i efterhand. Sommaren flöt på. Jag kunde inte ha kläder på mig utan gick runt i trosor hela dagarna. Adde jobbade hela sommaren så jag hade mycket tid för mig själv. Satt mycket vid datorn och sov massor. Man blir trött av att vara gravid om ni inte visste det. Så här fin var jag mot slutet av sommaren.

Den 23:e augusti 2001 kommer jag alltid att minnas. Jag sov ingenting den natten. Värkar från 12 på natten och hela natten var en blandning av värkar och ryggont. Jag var så arg på de i Norrköping för att de sa att jag skulle bada hela tiden! *orka* Bilresan in till Norrköping vid 1 på var ett helvete. Antagligen värst för Adde eftersom han körde och jag skrek. Pratade i telefon lite också med pappa. Minns det där äckliga lilla rummet som jag hade min första undersökning i. Den tjejen var hemsk! Ryser vid tanken på henne. Sen in i rummet som Hampus är född i. Gick omkring där inne ett tag med hjälp av en rullatorliknande hög pryl. Blev övertalad att jag skulle duscha igen men usch så hemskt det var.

La mig på golvet och värken släppte men där fick jag ju inte ligga kvar för jag var tvungen att tänka på de som skulle hjälpa mig. Jag var asförbannad. När man äntligen kan slappna av lite så får man inte vara kvar. Sen la jag mig i sängen och fick lite lustgas. Sen flyter mycket ihop. I alla fall krystade jag i 45 minuter och sen föddes lilla Hampus 16:26. 3390g och 51 cm lång. Sen följde massa tråkigheter som stygn och liknande. Men när jag fick prata med mamma så kom tårarna. Jag var så lycklig och glad. Men sen ville han ju inte äta och det var frustrerande och jobbigt. Första blöjbytet som vi skulle göra var väldigt roligt. Vi var så rädda och ovana. Men vi fick lite hjälp tillslut. *Skrattar*

Sen följde mycket tid av blöjor, spyor, amning och allmänt barnpassande. Gick i skolan lite men det var inte mycket. 16 augusti vid 15:37 gick han 7 steg helt själv. Fasen vilken stolt mamma man var då. Sen började han springa istället. Hans 1-årsdag var solig och härlig! I gräset hemma hos mamma fick han jordens största hög med presenter. Trodde han skulle drunkna! *ler*Gulligt va?

Efter det började jag skolan och det började gå utför. Sakta men säkert började saker bli fel. Vi var utomlands vid jul. Jättemysigt men vi hade lixom bara Hampus gemensamt kändes det som. Och Adde var hemma hela tiden för hans arm var bruten i 9 månader. Det gjorde tillslut att vi inte orkade med varandra längre och vi gav upp i April och gjorde slut. Mitt liv blev konstigt och fel. Jag ångrar massor från den tiden. Folk som jag sårade utan att bry mig. Jag gjorde verkligen inte det. Men såhär i efterhand så är jag jävligt glad att de personerna inte fick veta vad som hände. Och de är (så vitt jag vet) fortfarande ovetande *hoppas* Adde och jag stannade ihop till slutet av sommaren. Lagom till Hampus andra födelsedag. Vi var så osams att det inte var bra för Hampus. Det kanske vi skulle gjort annorlunda nu när man tänker efter men så blev det inte. Hans andra födelsedag var jättemysig. Han var så stor. Inte för att jag minns riktigt vad han fick men folk var det på besök i vilket fall =)

Det tredje året började kanske inte så bra. Jag var dum och hoppas att han förlåter mig! Men när jag skärpte mig började saker bli bra och han var lycklig och söt trots att vi bodde i en superliten lägenhet. När jag började jobba Började han bli riktigt stor! =) Tredje födelsedagen i minilägenheten var också fin!

Flyttade på hösten till en större lägenhet Hampus fick plats att leka i lägenheten. På våren föddes hans söta lillasyster Emelie. En mycket stolt storebror blev stora killen =)
Han växte en massa under året och till hans födelsedag var han verkligen skit stor! Paraply en duplo var jätte kul tydligen.
Senaste året har han blivit en person. Någon man verkligen kan prata med och som förstår vad man säger. Det är på gott och ont för nu förstår han vad mamma och pappa bråkar om. Och han bryr sig så väldigt mycket! Cypern i vintras tyckte han var väldigt kul.

Chokladkräm är den absoluta favoriten! Men han ser oftast ut som en katt efteråt =) Söt som jag vet inte vad! *ler*
Lös tand har han också. Det trodde jag att man fick när man var äldre.

Vi firade hans födelsedag nu i helgen. Han var superglad och for omkring och lekte med alla ballongen. Tjatade från 7 på morgonen om gästerna och vad han trodde att han skulle få i paket. Men man får inte önska sig något för då vet man vad man får enligt Hampus. Men tågbana visste jag att han ville och ha och hjälp! Han fick så mycket tågbana att han kan bygga runt hela lägenheten tror jag *ler* Sen var det en massa roliga saker som han kommer leka med när han kommer tillbaka från pappa.
Det gör lite ont att inte vara med honom på hans födelsedag men jag har fått krama och pussa honom idag. Men 15 minuter i en bil utanför jobbet är inte samma sak som att väcka honom på morgonen och ha kul med honom en hel dag! Men jag får lära mig att leva med det helt enkelt!
Han är så himla stor! Jag kan verkligen inte förstå att han är så himla stor och om ett år är det dags för skola! En stor liten kille med fötter som en jätte. 32 eller 33 är väldigt stort för en femåring! =) Snart kan han ha mina skor ju!

Jag har sagt det tidigare men jag kan säga det igen: Jag kommer skydda honom så mycket jag kan mot allt som är ont! Och om någon försöker göra honom illa så blir det inte lätt för den personen! Ja jag är en arg mamma när någon är dum mot min son!

Grattis i varje fall till min största kille!