uppföljning..

Okej.. så jag måste erkänna att jag mår lite bättre nu...

Jag har (som bloggen innan visar) fortfarande ångest men... Livet i största allmänhet känns lite bättre.
Det var mycket jag behövde få ur mig och jag känner att jag fick det. Jag behöver inte folk som ringer och är oroliga. Jag vill att alla ska vara som vanligt (och du som ringde var det *lovar).

Kommer ihåg för ett antal år sen när jag skrev om hur jobbigt jag hade det i min dagbok på lunarstorm. Jag fick en massa mail och skräp från folk som ville "hjälpa" mig. Ärligt så vet jag att ni finns om jag vill prata. Det är känns bara fånigt om folk ska tycka synd om mig. Och så kände jag då. Det blev omvänt. Jag blev irriterad på att folk brydde sig om mig mer än vanligt. Om det är så att ni inte klarar av att bry er innan jag skriver hur jag mår så behöver ni inte anstränga er heller. (oj nu låter jag arg men det är riktat till vissa personer i min omgivning som troligen vet vilka de är)

Nu ska jag ta och krypa ner i min säng. Har tvättat lakanen så nu är allt borta.. eller?



Tack för att du finns. Livet blir inte alltid som vi tänkt oss men drömmen om ett perfekt liv finns alltid kvar och du finns i drömmen.